Viltanpassad skogsskötsel
Det finns ofta en möjlighet att öka fodertillgången genom viltanpassad skogsskötsel eller riktade insatser som syftar till att skapa foder för de vilda hjortdjuren. Tillsammans med reglering av de vilda hjortdjurens antal ges ökade förutsättningar att komma till rätta med betesskador på träd. Den viltanpassade skogsskötseln är frivillig och det finns inga formella krav på att du som skogsägare måste genomföra dessa.
Det finns olika sätt att arbeta för att öka viltfodertillgången. För vissa åtgärder kan det ta lång tid innan effekten märks. Man behöver också vara medveten om att mindre områden med bra tillgång och kvalitet på foder är attraktiva för djuren vilket kan öka deras närvaro i området och därmed riskerar betesskadorna att öka. Om däremot flera markägare gör samma sak över en större yta så blir möjligheterna till önskad effekt större.
Välj rätt trädslag
Det är viktigt att anpassa trädslaget efter markens och platsens förutsättningar. Det förekommer exempelvis att markägare väljer gran i stället för tall eller lövträd där dessa trädslag passar bättre i syfte att minska risken för viltskador eftersom granen är mindre begärlig för hjortdjuren. Detta kan dock medföra problem på torra och magra marker där andra trädslag är mer lämpade ur produktionssynpunkt än gran och bland annat ökad risk för framtida granbarkborreangrepp. I det större perspektivet leder det också till mindre fodertillgång.
I den medelålders och äldre tallskogen finns mer bärris som kan utnyttjas av hjortdjuren jämfört med granskogarna som ofta blir tätare, mörkare och fattigare på markvegetation. Ett ståndortsanpassat skogsbruk, såsom föryngring med större andel lövträd och/eller tall på magra och mellanmagra marker, genererar ett tillskott av viltfoder.
Föryngringsmetodens betydelse
Om marken är lämplig kan sådd eller naturlig föryngring med fröträd av tall bidra till ökad fodermängd på föryngringsytan eftersom du då kan få ett tätare uppslag av plantor jämfört med plantering. Ett högre stamantal ökar chansen att fler stammar lyckas växa upp oskadade ur beteshöjd. Det blir fler plantor som skadorna fördelas på.
Röjningens betydelse
Syftet med röjning är att gynna de önskade trädslagen eller trädindividerna och ge dem bättre utrymme och förutsättningar att utvecklas väl. Det finns dock en risk att röjning även tar bort potentiellt viltfoder i form av träd som inte uppenbart konkurrerar med huvudstammar eller redan hårt betade träd. Låt dessa träd vara kvar vid röjningen för att öka fodermängden i ungskogen. Det kan i sin tur minska betestrycket på huvudstammarna av ekonomiskt viktiga trädslag. Det finns olika röjningsmetoder som exempelvis midjeröjning och brunnsröjning som syftar till att spara och bibehålla eller öka viltfodret.
Särskilt viktigt är att lämna stammar av RASE (Rönn, asp, sälg och ek) vid röjningen. RASE är viktiga både för biologisk mångfald och som viltfoder. Dessa träd kommer sällan att utgöra någon konkurrens för huvudstammarna.
Exempel på andra åtgärder som kan påverka fodertillgången
En betydande del av de vilda hjortdjurens foder finns i skogen, men de rör sig över landskapet och tillgodogör sig foder också på exempelvis jordbruksmark och betesmark. Kraftledningsgator, myrar, mossar, vägkanter och i olika typer av kantzoner är andra exempel på platser där viltet också hittar foder. Fodertillgången bör därför beaktas ur ett landskapsperspektiv snarare än enbart i skogen.
Rester från avverkning kan nyttjas som foder. Genomför om möjligt gallring eller avverkning av betesbegärliga trädslag som tall och lövträd (framför allt asp) vintertid. Då kan ris och toppar från avverkningen tillfälligt öka fodermängden lokalt. I vissa fall kan dock riset och topparna behövas för att minska risken för körskador.
Fodertillgången kan även gynnas i olika kantzoner, exempelvis mot sjöar, vattendrag, myrar och längs med lågtrafikerade skogsbilvägar eller mot jordbruksmark. Genom att bredda kantzonen, röja fram och gynna trädslag som viltet tycker om kan du öka fodertillgången.
Läs mer
Om du vill lära dig mer om hur du genom skogsskötseln kan öka utbudet av lämpligt foder kan du läsa broschyren ”Tänk vilt när du sköter din skog”. Samverka gärna med övriga markägare i området för att få bättre resultat!
Frågor och svar
Det finns olika sätt att arbeta på för att öka tillgången på naturligt foder. Några saker som du som skogsägare kan tänka på:
- Välj rätt trädslag, det är speciellt viktigt att föryngra med tall där tall trivs.
- Sådd eller naturlig föryngring med fröträd av tall kan bidra till ökad fodermängd eftersom du då kan få ett tätare uppslag av plantor jämfört med plantering.
- Spara betesbegärliga trädslag vid röjning.
Den viltanpassade skogsskötseln är frivillig och det finns inga formella krav på att du som skogsägare måste genomföra dessa åtgärder.
För den skogsägare som har mark enligt PEFC och FSC finns dock vissa krav på att skogsskötseln ska vara viltanpassad. Läs mer i respektive instruktion via länkar nedan.
Genom att skapa skogar med god tillgång till naturligt växande viltfoder har du möjlighet att minska betesskadorna på ekonomiskt viktiga trädslag. Ett exempel är tallskog som ofta bidrar till mer bärris vilket är ett viktigt foder för många hjortdjursarter. Om viltanpassad skogsskötsel utförs över en stor areal, tillsammans med en lämplig avskjutningsstrategi, kan en ökad fodermängd även bidra till hjortdjursstammar av hög kvalitet.
Dessa åtgärder bidrar också ofta till en ökad biologisk mångfald och motståndskraft mot bland annat skadeinsekter, röta och svampangrepp i skogen. Variationsrika skogar bestående av flera olika trädslag är också viktiga för att kunna sprida riskerna vid ett förändrat klimat.
Studier (länk nedan) har visat att ökad mängd tall kan bidra till minskade betesskador. Likaså finns studier (länk nedan) som visar på positiva effekter av att spara ris av tall och asp överst i högar vid avverkning under vintern. Det kan även finnas negativa effekter, exempelvis kan en enskild markägare som skapar begärliga ungskogar ibland drabbas hårdare av viltskador eftersom sådana skogar lockar till sig djuren. Genom att genomföra viltanpassad skogsskötsel över flera fastigheter, gärna inom exempelvis ett helt älgskötselområde, ökar möjligheten att minska betesskadorna.
Kraftledningsgator innehåller träd och buskar i eller strax över beteshöjd genom att de röjs ungefär vart åttonde år. Om man vill sköta kraftledningsgator i syfte att öka fodermängden behöver ledningsägare ge sin tillåtelse.
Sköt din skog aktivt, det ger förutsättningar för ett större plantuppslag med olika trädslag. Du kan även gynna bärriset genom att satsa på kontinuitet i ljusa skogar.